onsdag 1 februari 2012

Att bära

Jag vet inte hur det kom sig men både jag och min man visste att vi ville bära vårt barn i sjal. Ingen i vår närhet hade burit barn i bärsjal men någonstans ifrån måste vi ha fått idén. Vi köpte en begagnad trikåtsjal via blocket någon månad innan vårt barn skulle födas.

Vid första anblicken kan man tycka att det ser krångligt ut att knyta en bärsjal. Och, visst, det tar några gånger innan man får det helt bra och barnet blir nöjt i den, men för oss var det väl värt besväret.

Det gjorde så otroligt mycket för mig och min man! Det är inte bara bra för anknytningen att bära barnet nära. Det är också så otroligt praktiskt!

Vi fick en dotter som aldrig ville ligga själv och som inte gillade vagnen. Vissa dagar, när hon var spädbarn, hade jag henne i stort sett hela dagen i sjalen. Det gjorde att jag kunde  ha henne nära och göra henne tillfredsställd på den närhet hon önskade -samtidigt som jag på det sättet fick tid för mig själv. Det kanske låter som en paradox men med två lediga händer är du fri att göra det du vill och slipper samtidigt ett missnöjt barn.

Det var min räddning. Och så är det ju så mysigt att bära!

2 kommentarer:

  1. Jag vill också bära vår mini i bärsjal. Vi får se om mini vill detsamma. Kanske får vi en bebbe som vill sova ifred...
    Har bara provat att bära i bärsjal två gånger. Den ena gången var det just det där lilla trollet på bilden som somnade på mitt bröst =)
    /Isa

    SvaraRadera
  2. Visst finns det undantag - barn som vill sova själva och trivs på golvet tex. Men de flesta barn vill bli burna och vara nära sina föräldrar. Och de trivs ofta mycket bättre i sjal än i tex. babybjörn. Men visst är det bökigt även för dem de första gångerna så med lite tålamod blir nog alla nöjda tillslut. Men så klart måste man känna efter vad man trivs med.

    SvaraRadera