- Äh, det var inget! – Den här gamla paltan? – Äsh, inte kan jag. – Det är inget speciellt.
Vad säger vi när vi får komplimanger? Många av oss säger inte – Tack! Eller – Ja, visst, det var jättekul och jag är väldigt stolt, när vi fått höra att vi gjort något bra.
Den här elden har jag gjort upp själv. Jag har spintat veden med min yxa och sedan tänt den med eldstål. Det gick! Jag är stolt över min fina eld!
Jag började tänka att jag vill att mina barn ska vara stolta över sig själva. Jag önskar att de inte ska behöva få beröm av andra hela tiden för att känna sig bra. Jag önskar att de ska kunna klappa sig själva på axeln och säga – Det där gjorde du bra!
Men hur får man dem att göra det?
Ett talesätt lyder “Barn gör inte som man säger. De gör som man gör”. Så vi får helt enkelt börja själva tänker jag. Om jag inför mina barn kan säga – Nu är jag stolt över mig själv! Så kommer de lära sig att det faktiskt är ok att säga och, där med, känna så. Så jag lovar att bättre mig. Jag ska säga – Tack, när jag får komplimanger. Och jag ska våga vara öppet stolt över mig själv när jag gjort något bra. Det må vara en snygg eld gjord med eldstål, något bra på jobbet, att jag varit en bra vän eller vad som helst. Jag är övertygad om att vi själva mår bättre av det också.
Skit i Jante nu. Våga vara stolt!