Igår var jag och maken på rutinultraljud av min mage. För där växer ett barn som, medan jag skriver, lever rövare där inne. Bredvid mig, i sin vagn, sover storasyster, äntligen lite lugn ;)
Det är ju ett mirakel och helt fantastiskt varje gång. Och vad häftigt det är att få se den lilla krabaten där inne som försöker suga på tummen och som såg ut att vinka till oss.
18+4 är vi på nu. Jag har mått bättre den här graviditeten än förra men visst har jag varit trött. Och därav också lite tyst här på bloggen.
Jag hoppas kunna bjuda på lite funderingar kring graviditeter framöver. Jag upplever själv att det mesta man läser vänder sig till förstföderskor.
Väl mött, Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar