Att leva slow

Jag hörde ett radioprogram där livet beskrevs som en hårt planerad gruppresa. Kan ni se Japanerna framför er? De har shorts, strumpor i sandalerna, solhatt och kamera runt halsen. De hinner med 10 huvudstäder på 5 dagar och måste fotografera allt för att i huvud taget ha en chans att senare komma ihåg var de har varit.
För mig är det här en mardröm, för andra en realitet.

Visst, har du hört om äldre män som ångrar att de inte spenderade mer tid med sina barn när de var små och som bara såg barnens största händelser på kort? Jag har kollegor som ofta säger “det är bara måndagar och fredagar”. Även jag kan känna av ekorrhjulet ibland och känna – Nej, jag hoppar av! Jag flyttar till en stuga på landet och lever på självhushåll.

Det behöver inte vara så drastiskt och ett slow liv ser olika ut för olika personer. MEN gemensamt är att vi måste stanna upp och känna efter vad vi själva vill!



För mig och min familj var det bland annat att välja bort att bo i villa, vilket förväntades av oss när vi fick barn och istället bo kvar, bo billigt och lägga pengarna på att gå ner i arbetstid (för detta straffas vi vidare ekonomiskt då vi får lägre pension och en sjukdag “kostar” mer än om man jobbar 100% men det är ett annat inlägg).

För andra kan det vara att just flytta ut på landet och att barnen istället inte kan gå på simträningen. Familjen njuter av att slippa skjutsa och stressa mellan träningar. Den andra familjen väljer att bo nära simhallen och älskar doften av klor och spänningen i tävlingarna.

Någon väljer färdig matkasse för att slippa stå i kassaköer, andra odlar själva och njuter av att se något sakta växa

Att leva slow är att inte följa med på den hårt planerade gruppresan utan att planera sin egen resa efter sina egna behov och intressen!