Frågor inför förlossningen

Det finns mycket att fundera kring inför en stundande förlossning. Att sätta sig ner och tänka igenom några frågeställningar och sedan diskutera det med sin partner hjälper både en själv att få syn på vad som är viktigt för just en själv samt underlättar mycket för partnern. Partnern får på så sätt tillgång till nycklar som är viktiga när han/hon ska fungera som stöd.

Några frågor kan vara:

• Vad tror jag att jag blir hjälpt av att få höra?
• Vad kommer (nog) att hjälpa mig?
• Vad vill jag?

Svaren på de här frågorna är helt individuella och kan inte vara rätt eller fel.

Jag hittade ett papper som jag själv skrivit inför min förlossning 2009. 

Jag:

• är orolig för biverkningar av medicinsk smärtlindring
• testar gärna först TENS, akupunktur, sterila kvaddlar, varmt/kallt, dusch och bad.
• vill bli peppad att klara mig utan medicins smärtlindring och min man och personal.
• är beredd på att vid ev. stark smärtpåverkan diskutera t.ex. lustgas.

Jag tror att jag blir hjälpt av att få höra:

• att jag är stark
• att jag klarar det
• att smärtan är övergående
• att smärtan beror på att barnen ska ut/rotera etc.
• var i förlossningsförloppet vi är
• att smärtan inte är farlig.

Det hjälper mig (nog) att:

• min man är mycket närvarande
• inte aldrig bli lämnad helt ensam
• vi går igenom det tillsammans jag och min man
• bli påmind om avslappning och andning.
• jag vet att min man tar beslut om jag inte vill/kan/orkar
• veta att min man får i sig mat

Jag vill:

• försöka ha en så upprätt förlossning som möjligt. Jag provar gärna pilatesboll, saccosäck, stående m.m. Vi har testat lite olika ställningar på profylaxkursen. Jag vill om möjligt testa att föda på förlossningspall, på huk eller på knä i sängen.
• Undvika att bli sängliggande eftersom jag förknippar det med sjukdom.
• att allt som görs "med oss" förklaras för oss. Vi vill speciellt få förklarat någon form av åtgärd som påskyndar förloppet som dropp eller ta hål på hinnorna.

Som jag skrev kommer svaren att se mycket olika ut beroende på vem som svarar på frågorna. En del saker kommer kanske att vara praktiska som t.ex. det här med att partnern ska ha med sig mat, och är lätta att ordna. Andra är mer av känslomässig art och är ännu viktigare att man diskuterar tillsammans med den som ska vara stöd under förlossningen.

I mina egna svar kan jag ju se rädsla för att tappa kontrollen och rädsla för att inte bli lyssnad på. Där finns också rädslan att inte bli sedd för den jag är, mina åsikter och tankar och för att bli ensam. I det mesta, kan jag när jag ser tillbaka, se att det blev som vi "planerat" utifrån denna lilla plan.

Lycka till! /Eva