torsdag 22 december 2011

Ta vara på tiden!


Många är vi som har stressiga familjeliv. Många är vi som vill ta det lite lugnare och kanske lite enklare.

-          Ta vara på tiden, säger de.
-          Det går så fort, plötsligt är de stora och flyttar hemifrån, sa min syster vars dotter flyttade hemifrån samtidigt som min dotter föddes.
-          Ta vara på småbarnsåren!

Men hur?!

Ett sätt att få dagarna, veckorna och året att kännas mindre som bara en lång dag eller ihopsmetade utan kontur (- Det är bara måndagar och fredagar, hör jag ofta) är att verkligen uppmärksamma året och årstiderna. Att tillbringa mer tid utomhus med sina barn och var med i årets naturliga rytm –årstidsväxlingarna. Alla årstider har verkligen sin charm även om sommaren alltid känns lite enklare.

Det kan också vara att traditioner, ritualer och fester för att fira och uppmärksamma tider under året. Jul, midsommar, kräftskivorna är kanske de vanligaste. Men kanske kan just din familj införa en egen tradition? Varför inte fira den första krokusen med en picnic i parken (med tusen filtar och varm choklad). Eller kanske ska första skoldagen på hösten firas på något särskilt sätt?

Det finns många ”första” att fira under ett år: Första snön, första takdroppet när våren kommer, första cykelturen, första knopparna, första dagen man kan gå barfota, första... 

fredag 16 december 2011

Veckans: –Mamma, ta hand om dig själv!

För att kunna vara den bästa förälder man vill vara, måste man också ta hand om sig själv.
Här blandar vi må bra-tips. Högt som lågt. Vi inför varje vecka ett Ta hand om dig själv-tips.
Då kör vi!

tahand

 

Fem medvetna andetag.

Unna dig det. Fem andetag per dag när du inte tänker på något annat än hur luften passerar in genom dina näsborrar, ner genom strupen. Känn hur lungorna vidgas, magen blir större. Känn sedan hur luften passerar uppåt igen efter att ha gett dig nytt syre, ny kraft.

Ge dig själv det. Fem andetag där du bara är du. Där ingenting annat finns.

I början är det svårt. Jag kan börja fundera på middagen eller vad jag borde göra på jobbet. Men det går lättare för varje gång. Andas gör vi ju automatiskt annars så det är lätt att bara följa med. Men det kommer alltid ett andetag till att försöka med.

Det passar utmärkt att ta några medvetna andetag i passagen inför att påbörja något nytt. T.ex. att hämta barn på förskolan. Kanske passar det bra att ta de medvetna andetagen i bilen utanför? Så kommer du in med lugn, mer grundad i dig själv och kan ta emot allt det ditt barn vill förmedla. Härligt!

Det här med andningen är en till sådan revolutionerade sak –som underkläderna.  Jag har mycket lättare att byta fokus från t.ex. jobb till hemmaliv, eller familjeliv mot att träffa vänner sen jag införde medvetna andetag i mitt liv. Testa!

onsdag 14 december 2011

Förlossningsförberedande kurs i januari

Bilden är länkad till Medvinds hemsida

Tips till partnern under förlossningen

Här kan man hitta en bra artikel med tips till den som är med kvinnan under förlossningen.

Stödpersonens roll är så otroligt viktig under en förlossning. Ingen annan har en så betydande roll för hur förlossningen kommer att gå och upplevas av kvinnan.

Läskigt?

Ja, men också en otrolig gåva! Tänk vad du som stödperson är viktig, och vad du kan ge!

I vår förlossningsförberedande kurs Föda utan rädsla, läggs stort fokus på stödpersonens roll just av denna anledning. En av mina deltagare skrev så här efter kursen:

Lars gillade framförallt att han har någonting att rätta sig efter för att veta vad han ska göra och hur han ska agera. Jag känner mig lugn i och med att jag vet att han ser annorlunda på situationen samt att man nu har en metod att klänga sig fast i och i alla fall uppleva att man har kontroll över någonting under förlossningen.  

En partner som känner sig trygg skapar trygghet för sin kvinna! En trygg kvinna får oftast  en härligare förslossningsuppevelse oavsett hur själva förlossningen blir.

Glöm heller inte att ni inte behöver fixa det själva. Sjukv ården har svårt att fylla behovet av känslomässigt stöd som paret behöver vid en förlossning. Det kan därför vara kanon att ta med en doula –en egen stödperson till paret.

SONY DSC

söndag 11 december 2011

Det är lätt att skrämma en gravid kvinna

Vår söndagsfrukost äts i stort sett alltid samtidigt som vi lyssnar på Kropp och själ i P1.
Idag blev jag glad när jag möttes av Ina May Gaskins röst och en av de mer balanserade diskussionerna på länge om barnafödande i Sverige.
Det är lätt att skrämma en gravid kvinna, säger Ina May Gaskin, oavsett hur intelligent och utbildad hon är, blir hon lätt uppskrämd. Och det är klart. Det är inget konstigt med det.
ina may gaskin foto Scanpix
Ina May Gaskin. Foto: Scanpix
Jag tänker på Uppdrag gransknings program “spricka hela vägen” som visades här om veckan. Det är otroligt viktigt ämne och det är bra att förlossningsvården tas upp! Men jag blev ledsen efter detta program som lämnade mig med känslan “Det är farligt att föda barn”.
Som sagt, det är lätt att skrämma en gravid kvinna. 

Det finns mycket att ta upp om ämnet. Så här en lat söndag vill jag mest tips om programmet som finns att lyssna på här.

fredag 9 december 2011

Veckans: Mamma - ta hand om dig själv!

För att kunna vara den bästa förälder man vill vara, måste man också ta hand om sig själv.
Här blandar vi må bra-tips. Högt som lågt. Vi inför varje vecka ett Ta hand om dig själv-tips.

Då kör vi!

tahand

Släng alla underkläder som inte riktigt passar, som inte är sköna, eller som du inte känner dig bekväm i för att de är fula.
Det kan revolutionera ditt liv! Haha, jag lovar Ler

Livet är fort kort för att gå och dra i trosor och stå ut med en Bh som sitter lite fel. Underkläder ska inte märkas alls. De ska bara finnas där och kanske ibland också göra att du känner dig lite extra fin.

Be om hjälp i underklädesbutiken. Att hitta exakt rätt BH-storlek är fantastiskt, om du inte redan gjort det.

torsdag 8 december 2011

Eva har övat Slow

Jag har varit sjuk hela veckan. Hosta, snor, yrsel, huvudvärk och allt det där som går runt. Men ingen feber vilket har lett till att hjärnan har varit relativt pigg men kroppen trött, så trött.

Kropp och själ har inte riktigt hängt ihop den här veckan alltså. Istället för att bli frustrerad över allt jag inte har kunnat göra bestämde jag mig tidigt för att bara njuta av att ta det lugnt –att inte behöva göra något alls.

Det blir verkligen en stor skillnad om jag ligger i soffan och slösurfar och hela tiden önskar att jag var pigg och gjorde något annat. Eller om jag tänker att –Äntligen får jag tid att läsa alla de där bloggarna jag inte hunnit med förut. Och vad skönt det är att sova middag.

Två av dagarna har jag fått hämta på förskolan då maken jobbat sent. Då har jag verkligen fått övat på att vara slow. Att gå så långsamt att jag har krafter kvar när jag kommer fram. DET är långsamt kan jag berätta. Sniglar skulle gå om mig.

Nu har jag övat mig i detta, jag har varit mindful, slow, gillat läget. Men nu längtar jag verkligen till att resten av familjen ska komma hem för jag börjar bli lappsjuk -ensam här hemma.

1

onsdag 7 december 2011

Självhjälpsråd från en tvååring

Dessa fantastiska råd kommer från Jason Goods hemsida. Ni hittar originalet här.

  1. Challenge yourself every day. Try climbing the stairs carrying two soccer balls while wearing your father’s shoes. Remember, failure IS an option.
  2. De-clutter! Start by throwing all your dishes in the garbage. After that I suggest toothbrushes and important paper work.
  3. Pee on the floor and stomp in it like a puddle. You’ll be shocked how much better you feel.
  4. Whether the glass is half empty or half full is irrelevant if you dump it out on the sofa. You’re welcome.
  5. If you’re feeling aggressive, or just bored, scream in a cat’s face.
  6. Don’t ever be afraid to hand someone an ice cube while they’re on the toilet. That stuff is cold. You don’t have to be in pain!
  7. Socks are poison. Trust me, don’t wear them! Happiness will soon follow!
  8. Pound on a computer keyboard like Jerry Lee Lewis playing the piano. Feel better? I thought so. Great Balls of Fire!
  9. If you fall down, stay down. Someone will pick you up eventually.
  10. Quick thrills fuel the heart. Have you learned to delete things off the DVR yet? DO IT. It’s AwWwWwEsOmE.
  11. Seize the day and the night and the middle of the night and the early morning. Seize everything, y’all! Never stop seizing stuff.
  12. Tired of looking at yourself in the mirror? So was I until I met my friendpermanent marker. FACE TATTOOS ARE RAD.
  13. This might be a tough one, but you gotta trust me: Take a crap in the tub. It’s surreal.
  14. Live in the moment because there is nothing else. Seriously, there isn’t. Not that I’m aware of at least.
  15. If you’re gonna run, do it at top speed, man. Life is too short to walk in the mall.
  16. I’ve seen God, and his name is iPad. Let us pray.

Den här bloggposten innehåller nötkräm

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

barn-och-notkram_d8900dae0724ced4-575

Den här bloggposten är vårt sätt bidra. För i och med att vi publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

 

banner-vatskeersattning-160-210

re:member sponsrar bloggkampanjen

För varje publicerad bloggpost skänker re:member sex påsar nötkräm till UNICEF. Tre påsar om dagen är allt som krävs för att ett akut undernärt barn skall överleva. 

Hjälp oss att nå fler - och därmed samla in mer nötkräm - genom att dela och gilla denna sida. Och tipsa gärna alla du känner som bloggar! Tillsammans kan vi rädda många barns liv i jul.

tisdag 6 december 2011

Deltid med småbarn

En artikel på familjeliv heter Deltid förödande för pensionen. Jag kan förstå att man vill informera föräldrar om att ekonomin påverkas av att arbeta deltid men jag kan tycka att tonen och inställningen till just familjeliv blir lite konstigt när man uttrycker sig så här:

- Deltid är ett måste för många småbarnsföräldrar för att få vardagen att gå ihop, men fällan blir om man behåller sin deltidstjänst för länge.

Ett måste?

Jag skulle framförallt säga att det är en önskan. Ett val. De jag känner som arbetar deltid, inklusive jag själv, gör det inte för att vi måste utan för att vi vill.

Vi vill ha mer tid med våra barn. Vi värdesätter att slippa stressa till förskolan, att vi inte måste ha med hungriga och trötta barn till affären etc. Vi tycker att barnen förgyller våra liv och är värda vår tid.

Vi är många som tycker att det är svårt att få till utan att gå ner i arbetstid och att det är värt de uteblivna pengarna.

Det är visst viktigt att man vet konsekvenserna av det man väljer. Tack för det familjeliv. Men jag måste ändå säga att jag blir lite fundersam över inställningen till barnen när man bara ser på vardagen ur ett ekonomiskt perspektiv.

/Eva

söndag 4 december 2011

10 slow julklappstips

Vad menar jag då med Slow julklappar?

Jo, de får gärna göra gott för miljön och människorna, både de som ger och de som får.

1: Var ute i god tid. Tråkigt men sant. Det finns inget värre än att stressa runt i affären helgen före julafton utan att riktigt veta vad du är ute efter. Det gör gott för dig att slippa den hetsen.

2: Planera. Skriv en lista på vilka som ska få julklappar. Sitt i godan ro och försök komma på vad de kan tänkas vilja ha och behöva. Skriv upp på listan. Kryssa för när du är klar. Då slipper du hålla det i huvudet och kanske minskar stressen något.

3: Oväntade ställen. Kanske finns inte de bästa julklapparna till barnen i leksaksaffären utan i mataffären? Både Biltema och Clas Ohlsson har artistmaterial och annat roligt som du kan slänga ner i korgen när du ändå är där för att köpa motorolja.

4: DIY. Do it yourself. Sy, sticka, virka, snickra, måla. Hitta inspiration på nätet kanske här, här eller här.

DSC01911_thumb[2]

Hemsydda vantar till bäbisen kanske?

5. Second hand. Härligt miljövänligt. I år får min dotter en jättefin klänning som jag hittat på loppis. Förra året fick min pappa en silverljusstake från Kupan, just som han önskat sig. Barnleksaker, spel och böcker går ofta att hitta fina exemplar till bra pris.

6. Nätet. Sitt hemma i soffan och klicka hem klapparna. Drick en kopp glögg och lyssna på lite julmusik samtidigt. Avkopplande och enkelt. Du kanske hittar något här, här , här eller här.

7. Upplevelser. Genom att ge bort en upplevelse ger du minnen som varar längre än vilken pryl som helst. Ge gärna bort något att göra tillsammans med dig. En skridskoutflykt där du tar med fikat, en konsert, en dag på zoot etc.

8. Donationer. Köp en liten plastget till det lilla barnet och lägg resten av pengarna på en riktig get tex. För barnet spelar priset ingen roll och det känns bra i hjärtat att kunna dela med sig.

9. Tjänster. Ge bort dina egna tjänster till någon som behöver dem. Barnvakt till föräldrar, storstädning till mormor som har svårt att gå, snöskottning till stressade familjen eller att sy gardiner till syrran som hatar det. Du vet vad dina behöver och vad du kan erbjuda.

10. Software. Istället för att köpa mer teknikprylar kanske vänner och släktingar kan uppgradera de som de redan har? Ge bort en app, ett antivirusprogram, medlemskap på nån kul hemsida eller liknande istället.

Tack för vår fina logga!

Tack Malin för den fina loggan du gjort till oss.



Ni kan se mer vad pyssliga Malin har för sig på hennes blogg.

Nästa föda utan rädsla-kurs

Nästa föda utan rädsla-kurs här i Enköping är söndagen den 22 januari.
Den är 4 timmar lång, kl 13-17 och innehåller fika. Och är superrolig!

Den passar gravida i vecka 28-35 ungefär, alltså de som ska ha barn mars-april, och era partners.

Family art

http://www.soulemama.com/soulemama/2011/10/family-art.html

Vilken bra idé! Att göra ett konstverk tillsammans, hela familjen. En härligt slow aktivitet att sysselsätta sig med i jul. Varför inte önska sig en stor canvas i julklapp?

lördag 3 december 2011

Orgasmic birth

När jag väntade barn hittade jag ett klipp på youtube som heter "Orgasmic birth".
Den handlar om kvinnor som får orgasm under slutet av sina förlossningar.
Vem kunde ana?!

Jag hade svårt att drömma om att uppleva det själv men bara vetskapen om det var fantastisk! Det kan vara annorlunda! Man behöver inte föda i rädsla och smärta. Det handlar inte bara om själva orgasmen, tycker jag, utan en annan upplevelse än den vi är vana att se på film t.ex. där vi ser kvinnor som lider.

Klippen kommer från filmen Orgasmic birth.

Nu har också den svenska barnmorska Ingrid Karlsson studerat detta i sin masteruppsats.

©2008 Jada Shapiro

Artikeln avslutas:
– Jag vill inte ta ifrån någon något, många har det väldigt jobbigt när de föder barn. Men med all respekt för det och utan att kränka någons gränser, tror jag att det vore bra om man försiktigt kunde föra upp det här ämnet. Det skulle lyfta skam och skuld från de kvinnor som upplever de här känslorna, säger hon.

/Eva

Mysigt att ha minnen

Förra veckan fyllde min son 17 år. Min lilla, lilla pojke. När jag själv var yngre så blev jag så irriterad på vuxna som sa "Vad stor du blivit!", men nu är jag där själv. Jag säger kanske inte så till mina egna barn, men till andras. Senast idag, faktiskt. När jag hör mig själv säga så vill jag bara bita mig i läppen och hålla truten, jag minns ju hur fånig jag kände mig! Men jag kan inte hjälpa det, jag blir så fashinerad av att tiden går :)

Min sons födelsedag fick honom (och mig också för den delen) att tänka på hur det var när han föddes. Han vet att hans mamma är förvirrad och tankspridd och han har därför inte speciellt höga tankar om min förmåga att komma ihåg saker, så vid middagsbordet en dag sa han med en suck: "Vad synd att det inte finns något sparat från min uppväxt".

Ujujuj, vad fel han hade! Hans kära mor har faktiskt haft bättre koll än han trott. Jag har dokumenterat massor! Alldeles uppspelt nästan småsprang jag den lilla biten in till bokhyllan och drog fram boken "Mitt första år" och mappen med andra dokument. Dottern blev så klart också nyfiken så jag tog med hennes också. Sedan satt vi länge vid köksbordet och barnen läste intensivt.

I de där böckerna har vi föräldrar (eller faktiskt mest jag, vet inte varför det inte finns mer skrivet av papporna..?) skrivit ner vikt, längd, första besökarna på bb, första julen, första födelsedagen, första kompisarna, första tanden osv. Jag hade faktiskt till och med skrivit ner de första orden och roliga meningar de sa som barn.

För mig blev stunden vid matbordet "a trip down memory lane", jag blev ju ljuvligt påmind om allt de läste för mig. För barnens del blev nog bland annat en stund när de verkligen märkte hur viktiga de är för mig. Jag har ju lagt märkte till minsta lilla steg i deras uppväxt :)

/Sandra

Lösningar istället för problem

När min dotter var liten somnade hon ofta vid bröstet. Hon blev överstimulerad om man gick runt med henne och vaggade henne. Och att lägga ifrån sig henne var aldrig ett alternativ. Att amma henne till sömns fungerade alldeles utmärkt. Alltid. Så bra!

Inte förstod jag att detta kunde vara ett problem! Jag slösurfade på något barn-forum och såg en tråd om detta. Ja, har man inte problem så skaffar man sig som det heter. Och det är väldigt lätt gjort när det kommer till barn. Speciellt som så många har åsikter i ämnet.

Jag önskar att fler föräldrar kunde ”tagga ner” och ta det lite lugnare vad gäller allt som ska vara si eller så, ”det här är dåligt”, ”det här är bra”. Ena dagen sa en mamma till mig att hon hade dåligt samvete för att de badade barnet varje kväll. Dagen efter var det en annan mamma som hade dåligt samvete för att hon INTE badade barnet varje dag.

Hur skulle det vara om vi alla gjorde det som fungerar för oss själva? Det som fungerar för våra barn (som alla är unika och kräver olika saker) och för just vår familj (som också är unik och värdesätter olika saker). Vad mycket lättare våra liv skulle vara då – om vi funderar mer på oss själva och mindre på andra och vad de tycker.

bild från http://www.morguefile.com

/Eva

Våga vara -bok och länktips

Idag vill jag tipsa om Jana Söderberg
Jana Söderberg är diplomerad samtals- terapeut i psykosyntes och skapare av Våga Vara, som är en metodik för att stärka barns självkänsla. Jana är en uppskattad föreläsare och inspiratör. Under våren kommer Jana att inspirera oss med sina tänkvärda funderingar och reflektioner.
/http://www.ideerforlivet.se/vi_bryr_oss/blogg/

Hon har skapat Våga vara-metodiken och har skrivit en bok med samma namn. Den vill jag rekomendera alla föräldrar. Våga Vara är en metodik framtagen för att stärka barns självkänsla. Metoden hjälper barn och ungdomar att få kontakt med sina egna behov, upptäcka den egna viljan och skapa en medvetenhet om egna beteendemönster
Boken är både praktisk och kärleksfull. Man känner både igen sig och peppas av budkskapet. För visst kan vi hjälpa våra barn till bättre självkänsla. Och få bättre föräldra-självförtroende på köpet!



/Eva

onsdag 30 november 2011

Slow

Slow-Familjen

Vi tror på att vara närvarande.

Vi tror inte att mer, effektivare eller snabbare är bättre när det gäller familjeliv.
Slow är vara snabb när det passar och att vara långsam när det känns bäst. En slow familj är där man ser varandra, respekterar varandra och delar glädje och kärlek. I en slow familj tar man det ibland långsamt för att se varandra och göra varandra trygga. Det är dit man kommer för att tanka närhet, kärlek och värme när världen utanför kanske snurrar för fort.

En slow familj utgår från vad som fungerar för just dem!

Vår övertygelse är att ni vet vad som är bäst för er familj och att det du kan erbjuda är gott nog. Att sakta ner och vara slow kan hjälpa dig att hitta dit. När man saktar ner är det lättare att få kontakt med både sig själv och andra samt att vara närvarande i nuet.

Ibland är att sakta ner det snabbaste sättet att komma framåt.

















/Eva och Sandra

tisdag 29 november 2011

Vara Nu

Jag tänker på de nattningar då jag önskat att min dotter snabbt ska somna så att jag kan göra något annat viktigt som att kolla mailen eller titta på en film... Kanske försöker jag effektivisera nattningen lite och bara sjunga  en sång.

Det är inte de kvällar hon somnar snabbt. Snarare tvärt om. Dottern börjar prata och sjunga och vill inte vara i sängen. Hon vill upp, ligga på golvet eller i soffan. Hon försöker ta sig ur sin spjälsäng och kastar ur alla saker inklusive lakan ur sängen och tar av sig pyjamasen och säger att hon måste kissa på pottan. Allt för att komma upp igen. Själv blir jag frustrerad och känner att det här vi inte tid med.

Vilka vi? Min dotter har all tid i världen...

Jag tänker på de nattningar då jag tänkt att jag har all tid i världen och att det inte finns något viktigare än att vara just där. Då dottern sitter i fotöljen i sitt rum och dricker välling. Jag ligger oftast på golvet med huvudet på en mjuk nalle/älg/groda. Vi är tysta. Jag försöker tänka glada tankar eller att inte tänka alls. Mina andetag är lugna. Jag ska ingenstans. Vad dottern tänker kan vi ju bara gissa.

När hon druckit klart är det dags att borsta tänderna. Vi brukar leka att vi är djur. Det började med en lejonfamilj. Nu är hon oftast en giraff och jag en apa som hänger i svansen och borstar hennes tänder :)
Sen kramas och pussas vi och jag lägger ner henne i sängen. Jag klappar henne och sjunger Trollmor och Trollfar (när trollmor har lagt alla elva små trollen.... och sen en vers med trollfar också).

Godnatt, sov gott, natti natti. Jag går ut och rummet. Dottern vänder på sig och somnar.

På sommaren kan man sova middag under en eka.

























/Eva

måndag 28 november 2011

Föräldrar och stress

Ola Schenström skriver på Vi föräldrars web om Föräldraskap och stress. Det är lätt hänt att fastna i dessa måsten vi har på oss. Men barn känner inte till det. De är sina egna och gör på sitt eget vis. De vet inte att vi måste hit och dit eller göra ditten och datten som vi föresatt oss. Som jag skrev i mitt förra inlägg, så reagerar min dotter med att låsa sig om jag stressar på.

För vad vet hon om tid? Hon är NU. Och HÄR. Barn lever i nuet. Hon vill inte bli påskyndad och stressad. Hon vill leka, gosa, upptäcka!

Det är en stor förändring att bli förälder. Det är nu barnets behov som styr. Och jag tänker, att låter vi bäbisen styra så blir vi så mycket lugnare. Det är när vi försöker få in dem i våra egna måsten som vi blir stressade, barnet frustrerat och allt bara blir lite (eller mycket) jobbigt.

Ola skriver

Men hur kan man hantera stressen över att inte få sova?
– Att känna stress över att man inte får sova är väldigt vanligt. Mitt tips är att försöka att bara acceptera att ”inatt sov vi inte så mycket” och inte tänka hur det ska bli nästa natt och nästa och nästa. Är du trött idag, så kanske du ska avboka det du hade tänkt göra och bara vara hemma med bebisen. Kanske upptäcker du att du faktiskt har ett val och att det är okej att bara vara.Ola avslutar med ett tips som är enkelt att använda i vardagen.


– Stanna upp och ta tre djupa andetag. På så sätt kan du komma ner i varv och också bli mer medveten om de val som du har. Och våga stanna upp.

Jag skulle verkligen vilja unna alla föräldrar som är föräldralediga, hur kort eller lång tid det än är, att bara få vara, utan måsten.

Vi är inte på väg någonstans. Och det tar väldigt lång tid. Vi bara är. Ett barn som - Kan själv! kan göra en själv väldigt frustrerad om man känner att man inte riktigt har tid. Då kan Olas råd om tre andetag vara bra! :) Vi kanske inte har så bråttom hem trots allt?

Foton

För några veckor sedan fotade en av Sandras kollegor oss.

Resultatet kan man se här:

Och så blev det ju vår header här på bloggen också.

Musik ska byggas utav glädje

Jag har tänkt en hel del på Evas sista inlägg. Hur skapar vi en vardag med positiva inslag? Hur gör jag?

Hemma hos oss är musiken ofta i fokus. Mina barn, mannen i mitt liv och jag själv sjunger ofta, jag och mannen i organiserad form (i kör), sonen sjunger i band, dottern spelar fiol på Kulturskolan, vi har ukulele, flöjt, gitarrer, piano, dragspel och munspel hemma. Det händer att vi alla fyra går omkring och sjunger på fyra olika sånger. Vi sjunger också ihop, ofta hemma i köket med sonen på gitarr.

När jag var liten så var jag väldigt noga med att det skulle bli rätt. Mamma satt på min sängkant och sjöng barnvisor, jag höll mig vaken för att kolla att hon inte sjöng fel. Mamma slutade med att sjunga text och nynnade bara, då kunde jag slappna av och somna. Detta med att det måste vara rätt text är fortfarande viktigt. Tänk er då in i vilken situation jag nu hamnat i med en man och en dotter som sjunger lite som de vill. Lite hittepå, liksom. Och som dessutom inte är bekymrade över detta!! Jag rättar dem lite snällt, de sjunger glatt vidare med sin egen text. Meh!!

Nu låter det kanske som att jag är värsta kontrollfreaken hemma, det stämmer nog inte riktigt. Jag kan släppa det. Jag kan till och med roas av det.

Det är ju också väldigt gulligt. Dottern satt härom morgonen och sjöng en sång vid bordet. Jag höll på och fixa frukost och lyssnade med ett halvt öra. Så här sjöng hon Sonja Aldéns vackra sång "För att du finns":

"För att du finns, för att du kan, du driver vågorna från land, du visar njurarna för världen". Sista raden ska vara "Du river murarna mot världen". Dotterns text skapar ju en hel den tankeverksamhet. Hur ser detta ut, när man visar sina njurar? Jag tror jag ska anamma hennes text i framtiden.

Musiken är viktig för mig och min brokiga familj. Den är ett sätt att förena. Den är också ett sätt att slappna av, hitta lugn och ro. Och verkligen en källa till glädje. Vi har inte alls samma musiksmak, men kärleken till musiken är väldigt mycket samma för oss alla.

Sakta ner

Jag ramlade över ett fint blogginlägg idag hos Free Spirit som frågar vad vi har så bråttom till?Och jag undrar ofta det samma.

Ofta har vi ju bråttom bara för att få våra liv att gå ihop på något sätt. Hur gör man? Hur får man det att funka?

På morgonen skyndar vi iväg till förskolan och jobb. De flesta har rätt stressiga jobb och sen stressar vi för att hämta och komma hem, kanske handla, laga mat, läsa bok, natta och sen slänga sig framför teven för att äntligen kunna ta det lugnt.

Så fort jag försöker skynda på min tvååring märker jag hur hon bara låser sig och vägrar samarbeta. Då är det bara att ta några djupa andetag, släppa stressen och börja leka istället. Så får vi leka på kläder och stövlar.

Och jag förstår henne! Jag vill egentligen också bara skrika och slänga mig på golvet dagar då det går för fort. Dagar när vi glömmer att leka.

I den där resereklamen med Mads Mikelsen säger han att ”livet är inte de dagar som gått utan de dagar vi minns” (eller något liknande). Jag önskar att de dagar jag minns inte bara ska vara de från en vit sandstrand. Jag vill även minnas vardag!

En vanlig torsdag i svampskogen. Under början av hösten försökte jag och min familj komma ut så ofta som möjligt skogen. Även på vardagar. Det gjorde att våra kvällar inte bara flöt ihop till en massa - dessutom kan vi se på alla glasburkar fyllda med torkad svamp och tänka "det där har vi fixat".

Packa väskan

Det börjar närma sig, datumet ni väntat på så länge. Det är dags att packa väskan! Här kommer en lista byggd på sådant som andra har glömt att ta med sig. Den är sammanställd av egna och andras erfarenheter.

Till förlossningen

· Lypsyl

· Cd-spelare eller liknande och musik

· Tofflor (trevligt att gå i vanliga skor mellan rummet och badkaret t.ex.)

· Godis och favoritdryck till förlossningen (och för att det är trevligt efteråt).

· Vetevärmare som smärtlindring.

· TENS-apparaten om du har en sådan.

· Mat till pappan under förlossningen

· Kamera

· Hårsnoddar och hårspännen.

· Favoritkudden.

· Ev. egna kläder med öppning fram om man inte vill ha rocken man får på sjukhuset.

· Ev. massageolja.

. Ev. pengar till parkeringsplats

·

Till BB

· Mjuka, stora trosor att ha efteråt.

· Något att läsa. (Vi är många som vittnar om att barn och partner sover gott efter förlossningen medan kvinnan är superpigg av alla hormoner.)

· Sköna byxor som inte sitter åt i midjan. Tyvärr försvinner inte magen på en gång…

· Amningslinne är skönt i början. Brösten är ömma och det är inte lätt att köpa amnings-BH i förväg.

· Sjukhusskjortan är underbart skön men vill man ha egna kläder är det bra att tänka på att den ska vara lätt att knäppa eller dra upp när du ska amma (som du kommer göra ofta i början).

· Kläder att åka hem i - till er alla.

· Bindor i storlek ++

· Neccesär.

· Kläder, mössa, strumpor och filt till bäbisen.

· Babyskydd till bilen om ni åker bil hem.

. Ev större skor – fötterna kan svullna ordentligt efter förlossningen

Finns det något vi har missat?

Vad glömde du?

Connecting people :)

Jag var alldeles nybliven 17-årig mamma och alldeles full av förälskelse till min lilla bebis. Första timmarna var det så mycket som hände, men sen var det liksom dags att komma igång på riktigt med föräldraskapet; att ge mitt barn mat. Det var dags att amma.

Det var en självklarhet för mig att det skulle fungera på en gång. Vi försökte, bebis och jag. Och så försökte vi lite senare. Och ytterligare lite senare. Hela första dygnet gick och vi fick ingen riktig snits på det. Han fick inte grepp ordentligt, bröstet halkade liksom ur hans mun hela tiden. Som jag minns det nu var det inte så mycket gråt och förtvivlan inblandat, men jag minns att jag blev så förvånad. Vi gjorde ju rätt! Varför blir det då fel? Personalen kom och gick och försökte komma med råd och hejja-rop. Alla försökte förklara och ge instruktioner, jag fick se bilder och läsa själv. Allt utan resultat.

Andra natten på satt vi i ensamhet ute i sköterskornas fikarum och försökte igen. Jag låg på en 4-sal och jag ville inte väcka de andra mammorna (som verkade ha full koll på det där med amning och både bebisar och mammor sov som stockar!!!!!). Då kom hon. Sköterskan med stort S. En stor bastant kvinna som lade handen på min axel och frågade hur det gick. Jag förklarade. Då tog hon ett fast tag om mitt bröst och om min bebis huvud och liksom bara tjongade ihop dem. Bebis fick grepp och sen var det liksom inget mer med det. Det tog inte mer än en sekund. Inget prat, inga goda råd. Väldigt handfast hjälp. Sedan satt jag med tårar i ögonen och tittade ut över ett snötäckt Stockholm och ammade. På riktigt.

/Sandra

torsdag 24 november 2011

Olika sorters smärta

För en vecka sen fick jag en låsning i skuldran som gjorde otroligt ont. Jag hade svårt att sova och vissa positioner fick mig nästan att gråta. Det smärtade dessutom hela tiden.

Jag beklagade mig på facebook och skrev "så här ont har jag inte haft i hela mitt liv" och fick snart kommentarer som "har inte du fött barn?" och "knappast värre än att föda barn"

Men jo! Föda barn var ingenting mot det här! Det kanske låter konstigt, men jag tänker så här:

När man föder barn vet man varför man har ont. Man vet att det onda kommer att ta slut och att man då får en stor, stor belöning! Dessutom finns det pauser i det onda.

I axelsmärtan fanns inga pauser, den har ingen mening, jag vet inte varför det gör ont och jag får inget för det. Det gör bara ont. För mig är det en stor skillnad. Förlossningssmärtan var psykiskt mycket lättare att hantera för mig.

blogg

Önskan

Jag önskar dig inte guld, mitt barn

ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig vänner i rikligt mått
och vänner att lita på.

Av: Peter LeMarc