torsdag 20 december 2012

Kaotiskt liv med småbarn

Jag har en gammal kursare som på Facebook lägger ut de mest fantastiska redovisningar om hur kaotiskt deras småbarnsliv är.

Och visst är det befriande att läsa om andra som inte hinner städa, plocka fram adventsljusstaken, som försöker åka på mysig julmarknad med barnen vilket slutar i katastrof - och hon delar dessutom med sig av en bild på sitt stökiga kök!

Vi var många som delade med oss om att våra barn inte heller badat på flera dagar, inte köpt julklappar och hade ingrodd gröt på spisen. Och hon kände sig lite bättre till mods!

Själv har jag glömt att äta lunch två dagar i rad. Här är utsikten från där jag sitter nu

Snabbt julgodis

Om man är ute lite sådär i sista minuten så kommer här två snabba och superenkla recept på julgodis. Dessutom passar de bra att göra med barn!

DSC09381

Till vänster har vi

Kryddnötter

  • Vispa upp 1 äggvita
  • Rör ner 1 dl socker
  • Rör i 1 tsk av ingefära, kanel och kardemumma
  • Häll i blandade nötter och rör om så att alla blir täckta
  • Strö ut nötterna på en plåt och rosta i ugnen på 200 grader i ca 10 min

Till höger

Snöbollar (kokostoppar)

  • Vispa 2 äggvitor till skum
  • Rör ner 1 bruk kondenserad mjölk
  • Ha i lite vaniljsocker/vaniljpulver/vaniljessens
  • Rör i ca 500 gram riven kokos
  • Forma till bollar och lägg på en plåt
  • “Torka” i ugnen ca 12 min på 175 grader
  • Om man vill kan man doppa botten i mörk choklad eller hela i vit kanske. Vi låter dem vara så att de liknar snöbollar mer.

måndag 3 december 2012

Juletid. Väntan och förväntan

en vecka kvar till julafton och så mycket som ska hinnas med. Eller? 
Och allt fint vi ska hinna njuta av också! Det kan bli en press bara det. 

Ibland är dock tre medvetna andetag allt som behövs för att vi ska stanna upp tillräckligt för att ta in det vackra omkring oss och kunna fokusera på det som är viktigt för just oss.




















För det är inte alltid så lätt. När livet rullar på och adventstärnorna ska upp, glöggen ska inhandlas, lussebullar bakas och allt vad det är som ska göras. Plus allt det andra i vardagen.

Vad är det egentligen som ska göras?

All denna förväntas om hur det ska vara och vad som ska göras. Och hur det ska kännas! Var kommer den egentligen ifrån? Och behöver vi göra allt? Behöver det vara perfekt? 

lördag 24 november 2012

Baby med mjölkallergi?

Vi anar att vår bäbis har mjölkallergi. Han har haft mycket magknip och några nätter har jag varit uppe med honom mellan ett och fem. Då är man rätt spak sen... Det har blivit bättre av regelbunden massage och att jag undvikt viss mat som kål, mjöl, choklad, lök mm.

Nu ska jag testa att vara helt mjölkfri i en vecka för att sen dricka mjölk och se vad som händer.

Det är inte lactoset man ska undvika utan mjölkproteinet vilket gör det lite svårare men inte så jobbigt som man kan tro. Igår gjorde jag de godaste saffransbullar någonsin. Helt mjölkfria!

Det svåraste att undvara är helt klart ost tycker jag.

tisdag 20 november 2012

Mamma ta hand om dig!

















Många föräldrar känner igen sig i att glömma bort sig själv lite grand. Barnen ska kissa, få bra mat, sova i tid, ha roliga aktiviteter och så vidare.

Men vi själva då? Vad behöver Du?

De grundläggande basbehoven behöver vi också tillfredsställa. Vi behöver gå på toa, äta och sova för att kunna fixa det samma för våra barn. Jag brukar tänka på säkerhetsgenomgången på flyget: - ta på din egen syrgasmask före du hjälper andra.

När jag inte tar hand om mig själv är jag ingen bra mamma. Jag blir trött och grinig. Tråkig. Självklart handlar det inte om att sätta sig själv först jämt utan om att inte utplåna sig själv.

När vi fått basbehoven uppfyllda behöver vi också fylla på mer i oss själva. Vad det är kan ju vara väldigt olika. Yoga funkar för mig. Och att sy eller virka ibland. Kaffe i lugn och ro med en tidning när möjlighet ges och fika med vänner. Det kan vara att gå på konsert eller ha sex. Allt som ger mer än det tar!

Att ta hand om mig själv tycker jag att jag är skyldig mina barn.

lördag 17 november 2012

Smoothie - räddaren i nöden

På eftermiddagarna när det behövs lite energi är det perfekt med en nyttig smoothie. Storasystern tycker det är jättekul att hjälpa till och bestämmer ofta vad det ska vara i.

Som bas har vi frusen banan, lite linfröolja, sojadryck och ibland lite proteinpulver.
(När bananer blivit bruna och träliga är det bara att skala och frysa in, perfekt i smoothie)

Våra favoritsmoothies:

Dadelsmoothie
Bas
5 dadlar utan kärna
Halv avokado

Päronsmoothie
Bas
Skalat päron
Ev några myntablad

Vinbärsmoothie
Bas
Frysta röda vinbär
1 msk lingonsylt

torsdag 1 november 2012

Maltes planerade hemförlossning

Fredagen den 5 oktober just när jag gått upp ur sängen märker jag att slemproppen gått. Även om jag vet att det inte behöver betyda så mycket är det roligt att något händer. Kroppen börjar förbereda sig. När jag och Lovis (3 årig dotter) äter lunch samma dag får jag några kännbara sammandragningar och livmodern fortsätter att jobba på under eftermiddagen och kvällen även om de inte gör ont. Då hembarnmorskorna vill veta tidigt om något är på gång för att kunna planera vilka som ska komma och när, ringde jag Ann och berättade att något eventuellt var på G. Vi bestämde att jag skulle höra av mig om något mer hände. Jag och Daniel (maken) lade oss i soffan framför en film och sammandragningarna fortsatte. När vi gick och lade oss stannade dock allting av och jag sov hela natten. Under lördagen och söndagen hade jag färre sammandragningar än jag haft på flera veckor. Jag hade sms-kontakt med barnmorskorna som tyckte att så kan det vara innan det drar igång på allvar.

Veckan, då barnet beräknades komma på torsdagen, började. Lite mer av slemproppen släppte och på kvällarna hade jag lite sammandragningar. På måndagen gick jag och dottern genom hela stan för rutinbesök på MVC och sen hängde vi på öppna förskolan. Tisdag och onsdag lämnade jag henne på förskolan 9-14 och vilade mest hemma under tiden. Dessa dagar var första gången jag känt att det gjort ont att gå. Det kändes som knivar i underlivet alternativt att bäbisens huvud slog mot symfysen för varje steg. Ajaj! Antagligen höll han riktigt på att sjunka ner ordentligt dessa dagar.

På torsdagen, den 11:e oktober gick maken till jobbet som vanligt och jag gick upp först när han hade gått. Dottern kollade på teve. Efter frukost när jag skulle göra henne i ordning för att gå till förskolan kände jag hur vatten började pulsera ur mig i vågor. En sammandragning och sen en våg av vatten. Vattnet hade gått! Eller? Jo, så måste det nog vara. Efter att ha bytt binda några gånger fick jag på oss kläder och sköt barnvagnen till förskolan.

På vägen hem från förskolan började jag ana att förlossningen faktiskt startat men jag var inte helt säker. Det kom sammandragningar som kändes ordentligt men det behöver ju inte betyda så mycket tänkte jag. Jag ringde dock maken och berättade att jag trodde att det kanske, eventuellt satt igång. Jag tyckte inte att Daniel behövde komma hem. Vi bestämde att han skulle gå till sin grupp på gymmet och kanske komma hem efter det, till lunch. Därefter ringde jag barnmorskan Liisa och pratade med henne en stund. Hon ville veta hur sammandragningarna kändes, om de var regelbundna, om vattnet var klart, om jag känt fosterrörelser etc. Jag bestämde att jag skulle ordna lite praktiskt och gå och lägga mig att vila. Sen skulle vi höras igen.

Jag ringde vår barnvakt också och berättade att vi antagligen behövde deras hjälp på eftermiddagen. Vi bestämde att Lovis skulle få stanna på förskolan till 14, som vanligt, att Daniel skulle hämta henne och att barnvakterna skulle hämta henne hos oss 14:30 -om de inte hörde något annat. Jag packade Lovis övernattningsväska.

Jag lade mig sen i sängen med telefonen och appen ”Full term” som mäter hur långa värkar man har med hur långt mellanrum. Först hände ingenting och jag tänkte – Nähej, stannade det av nu. Sen kom en rejält kraftfull värk på 90 sekunder – Oj! Är det så här nu! Efter det kom värkarna med 1min och 40 sek mellanrum och var 40 sekunder långa.

Sammandragningar var mer kraftfulla än att det gick att ligga kvar i sängen. Halv tolv kom maken hem och vi sa först att vi skulle äta lunch, att han skulle dammsuga och senare hämta Lovis. Jag satt på golvet i skräddare och drack te, lutad mot en hink med leksaker, och tog emot sammandragningar.

IMG_1508

Vi kom dock snart fram till att det inte riktigt var en vettig tidsplan. Vi pratade med barnmorskorna som, när de hörde hur täta värkarna var, ville göra sig i ordning att komma med tanke på att de bor en bit bort. Så vi ringde barnvakterna och sa – Kom nu! Och Daniel åkte och hämtade Lovis direkt och vi åt lunch när hon var hemma. Golvet blev aldrig damsuget…

Våra vänner Maria och Thomas som skulle ta hand om dottern kom strax före ett. Lovis och Maria hängde med mig i köket medan bilbarnstolen bytte bil, en stor madrass hämtades upp från källaren och det sista packades ihop. Det är svårt att veta om dottern förstod vad som var på gång. Hon strök mig över pannan när en värk kom.

IMG_1510

– Jag ska sova hos Mia och Thomas. Vad ska ni göra?

– Vi ska föda barn!

Samtidigt som Lovis åkte iväg med sina barnvakter 13:30 kom barnmorskorna Ann och Helena och de första värkarna som jag kände att jag verkligen behövde Daniel som stöd. Vi kramade om barnmorskorna och de gjorde sig hemmastadda i köket. Själv placerade jag mig på en pilatesboll i vardagsrummet. Daniel lade ut den stora madrassen framför soffan i vardagsrummet och bäddade med ett plastlakan han köpt på ebay och vanligt bomullslakan över. Då jag inte hade känt så mycket fosterrörelser lyssnade barnmorskorna på bäbisen med trätratt och allt var bra. Det var den enda ”undersökningen” som gjordes under förlossningen.

Härefter är tidsuppfattningen rätt luddig. Enligt journalen åt jag pannkakor vid 15-tiden. Helt plötsligt blev jag så sugen på pannkakor med kokosolja och socker. Maken fick ställa sig och steka plättar åt oss alla vilket var rätt trevligt. Jag gick runt lite i köket och tog emot värkarna sittandes på huk eller med armarna kring Daniels hals. När jag väl skulle äta pannkakorna kunde jag inte riktigt bestämma mig om jag skulle äta eller kräkas men efter en stund gick illamåendet över och jag åt två pannkakor med god aptit. Jag sköljde ner dem med iskallt kokosvatten.

Det kändes hela tiden lugnt och precis som det skulle. Jag kände att det fortskred men ingen av oss klockade några värkar efter att jag gjort det själv där vid 10-tiden på förmiddagen. Ibland ändrade värkarna karaktär och de första av en ny ”sort” överraskade alltid och jag behövde använda Föda utan rädsla-verktyget ”rösten”. Det var så naturligt att börja ljuda mörkt när det kändes lite övermäktigt. Från 16-tiden började förlossningen bli mycket mer intensiv och jag och maken förflyttade oss från bollen till madrassen på golvet. Jag hade redan från början bestämt att jag ville föda på golvet, inte i sängen. Jag vet inte riktigt varför, men det kändes tryggt och ”jordat” att hålla till lågt än uppe i en säng.

Ann och Helena flyttade in till oss i vardagsrummet när de märkte att det hände saker. De kom på helt rätt signal utan att vi behövde ”signalera”. Det kändes tryggt, rätt och bra. Nu tar värkarna i ordentligt och maken är fastklistrad vid mig och ljuder med mig i varje värk. Ibland kommer någon riktigt ”elak” värk och jag ”tappar” några sekunder och tänker och säger –Nej, ajaj. Men fångas snabbt upp av maken med ett doft –Jaaaa. Och jag påminner mig om att värkarna är snälla. De hjälper oss. Varje värk är ett steg närmare vår bäbis.

Runt 17-tiden började det trycka på ordentligt och Ann och Helena uppmuntrade mig att följa med i krystvärkarna. Jag får den obehagliga känslan av att jag ska bajsa ut barnet och vi provade olika förlossningsställningar för att få barnet att komma förbi. Jag satt på huk, på knä och lutade mig över soffan bland annat. Jag känner hur barnet förflyttar sig och om en ställning är effektiv eller inte. Det är så otroligt intensivt! Efter ett tag ställer jag mig upp och lutar mig mot Helena. Då tar krystvärkarna fart ordentligt och jag krystade oforcerat. Snart kommer han! Efter ett tag får jag förslaget att ställa mig på alla fyra men jag förstår först inte alls hur det ska gå till men efter några värkar får vi till det.

Nu är det nära! –Känn efter, han är där! Och jag känner efter och tror att jag känner hans mjuka huvud där inne. Snart kommer han. Snart är han här!

För varje värk kommer det lite bajs som maken varligt torkar bort. Jag kan inte bry mig mindre. Det sker något mycket större här än vad lite bajs kan störa.

De där sista, sista värkarna är rätt jobbiga men med det fantastiska stöd jag fick av maken och barnmorskorna går det bra. Det är så nära. Det går ändå inte att ångra sig. Vi ljudar tillsammans mörka, långa – Jaaaa…

Och så kommer han! Det svider och sticker och jag känner att jag spricker lite men sen är huvudet ute. Sen händer ingenting på väldigt länge men Ann och Helena lugnar att det är helt okey. Efter vad som känns som lång, lång tid kommer en krystvärk till och jag kan trycka ut resten av kroppen. Han är här! Han tas emot i sin fars varma händer och lyfts sedan fram mellan mina ben där han får ligga en stund på madrassen och bli beundrad. Navelsträngen är lite kort så han får ligga på mitt ben i väntan på att navelsträngen ska sluta pulsera. Efter 15 minuter pulserar navelsträngen fortfarande ordentligt. Efter 25 minuter börjar bäbisen visa att han vill äta så efter 30 min, då navelsträngen är nästan helt vit klipper Daniel den och jag lyfter upp barnet till bröstet och ammar honom för första gången. Fantastiskt!

IMG_1526

Sen är det dags att krysta ut moderkakan. Jag tycker den är stor och vacker. Ann visar upp den och förklarar.

Daniel går och hämtar en flaska äppelcider att skåla i. Åh, så gott! Och jag äter den godaste bananen i mitt liv. Maken sätter in en lasagne i ugnen.

Helena kollar läget i underlivet. Jag har fått några bristningar som behöver sys. Barnet ligger i sin pappas famn och de är bredvid mig. Helena sätter på sig pannlampan (klockan är nu ca 19 och det är mörkt ute) och syr tre stygn. Sen behöver jag kissa och tar samtidigt en dusch. Helena följer mig dit och kollar att jag klarar mig och det gör jag. Jag mår riktigt bra!

IMG_1540

Efter en del fix och plock sätter vi oss och äter middag. Jag är full av härliga hormoner och sitter och småpratar med Ann och Helena och ammar. Daniel äter tyst och trött men lycklig. Vid 21 kramar vi hejdå och jag och Daniel sätter oss på madrassen i vardagsrummet en stund och bara tittar på lillkillen som kom till världen just där på den platsen. Sen går och lägger oss i vår egen säng. En natt utan så mycket sömn men med förundran och lycka.

Dagen efter kommer storasystern hem och beundrar sin lillebror.

DSC08948

Familjen är hel igen.

onsdag 24 oktober 2012

Förlossningsjounalen

Har du som fött barn läst din förlossningsjounal?

2009 när min dotter föddes fick jag med en kopia hem från BB. Nu har jag hört att man får beställa sin journal på nätet och att den kommer hem inom några dagar.

Ibland kan vård-språket vara lite svårt att förstå och det kan vara bra att få hjälp att tolka den. Jag tycker att det är vettigt att läsa sin journal och se om ens egen bild av förlossningen överensstämmer med personalens. Kanske står där något som förvånar dig? Eller är något oklart, som du funderat över? Eller kanske bara en bekräftelse på det du vet och känner.

I förrgår fick jag hem en kopia av min journal från våra hembarnmorskor.
Jag skrattar lite åt att mitt pannkaksätande finns med.

Mitt under pågående förlossning blev jag så sugen på pannkakor! Så maken ställde sig och stekte plättar åt oss allihop. Jag ville ha kokosolja och socker på mina. När de var klara kunde jag inte riktigt bestämma mig om jag skulle äta eller kräkas. Men två stycken gick ner och det var så gott :)

söndag 21 oktober 2012

Första veckan med nyfödd

I dag är det 1,5 vecka sedan vår bäbis kom till oss. Det är ibland lite kaosartat att ha två barn så här i början(det tar oss nästan två timmar att komma iväg någonstans) och vi är otroligt trött (sover det ena barnet är det andra vaket) men också helt fantastiskt!

3906_522818544413069_79190811_n

foto: Lotta Winbäck

På Mammasidan finns en bra artikel om tiden efter förlossningen.

Man räknas som “nyförlöst” i 6 veckor efter själva förlossningen. Det behöver i alla fall jag påminna mig om. I mitt fall, då förlossningen gick så bra, har jag märkt att jag lätt drar iväg och gör lite för mycket, kör på lite för hårt. Jag tror inte att det är så bra men man vill ju så mycket!

Knipövningarna vill jag dock inte fuska med.

lördag 20 oktober 2012

Han är här nu!

Vår älskade, väntade lillebror har kommit nu. Exakt på beräknad dag och allt. (Och jag som försökt propagera för föda-barn-månad!)

Allt gick hur bra som helst. Malte föddes planerat hemma i vårt vardagsrum 17.50 torsdagen den 11 oktober. Maken/pappan/coachen/doulan/det mest fantastiska stöd man kan önska sig tog emot knytet när han anlände till världen. Bredvid, stöttande, fanns våra fantastiska barnmorskor.

DSC08933DSC08982DSC08953

På bilderna är han 12 timmar, snart 4 dygn och med storasyster första gången de ses. Kärlek!

(efter ett dygn valde storasyster dock att följa med farmor hem och sova över där två nätter. Vi har saknat henne massor men också njutit lite av lugnet då vi inte fått sova så mycket. I telefon för en timme sen när D berättade att han skulle hämta henne frågade hon – Men vad ska vi göra med han då? D svarade att han ju ska vara med oss nu och fick typ 5#* till svar…

Vi är dock helt övertygade om att de kommer bli ett bra team!

Jag ska sätta mig ner och försöka skriva ner vår förlossningshistoria innan allt för många detaljer försvinner ur minnet.

onsdag 10 oktober 2012

Positiva förlossningsberättelser

One of the best-kept secrets in North American culture is that birth can be ecstatic and strenghtening. Ecstatic birth gives inner power and wisdom to the woman who experience it. /Ina May’s guide to childbirth

Som jag skrivit om tidigare, så är det vanligt att som gravid, bli bemött med hemska historier om förlossningar. Det är inte så konstigt att man kan bli lite rädd, orolig och förlora tron på att kroppen kommer klara en förlossning om det man matas med är motsatsen.

Men som Ina May Gaskin skriver i sin bok “Guide to Childbirth”

The best way I know to counter the effects of frightening stories is to hear or read empowering ones.

För det är faktiskt så att många kvinnor upplever sina förlossningar som fantastiska och stärkande, som ger dem känslan av att klara allt hädan efter. De behöver inte vara perfekta på något sätt men kan ändå ge känslan att “klarade jag det här, så klarar jag allt”. Därför vill vi gärna också sprida positiva förlossningsberättelser omkring oss. Vi börjar här på bloggen.

http://youtu.be/A7VB2ojKKTE

Sheila Kitzinger berättar om sin första förlossning på One world birth.

Gravid vecka 38-40

Vecka 38: Sista veckan på jobbet. Jag kämpar på med det sista och går dubbelt ett par dagar med min vikarie. Skönt att lämna över allt och har inte hört från jobbet sen dess. Befriande.

Lördag kväll, efter en dag i skogen, börjar jag känna molvärk i ländrygg och ljumskar. Det känns att slutet av graviditeten närmar sig.

Vecka 39: Dottern är 15 timmar på förskolan. Jag trodde att jag knappt skulle ha ork att underhålla henne de dagar vi skulle vara hemma. Men det gick bra! Jag har dock inga som helst krav på oss att vi ska göra något, komma ut eller laga riktig mat. Men det blir rätt bra med det också.

Vi hinner också med treårskontroll för dottern både på BVC och hos tandläkaren.

Fredag morgon släpper slemproppen. Vid lunch drar det igång ordentlig liv i magen. Massa sammandragningar och en del gör lite ont. Ländryggen moler. Är det på gång?! Det lugnar inte ner sig fast vi lägger och oss tittar på film på kvällen. Vi ringer en av våra barnmorskor eftersom de vill veta i tid om något är på gång. Vi går och lägger oss med spänd förväntat men då lugnar allt ner sig.

Lördagen är lugnare än på många veckor… Söndagen också. Vi sover bra hela familjen.

Vecka 40: Ja, där är vi nu. Imorgon har jag gått 40 fulla veckor och vi börjar känna att den här bäbisen gärna kan få komma nu!

Måndag: Besök hos BM och bäbis är fortfarande fixerad och allt är bra. En hel del sammandragningar och molvärk i ryggen men jag kan fortfarande gå obehindrat och känner mig väldigt pigg och fräsch vilket de jag möter påpekar.

Tisdag: En av barnmorskorna ringer och kollar läget. Jag lämnar dottern på förskolan och tar en riktigt lugn dag hemma.

Onsdag: På väg till förskolan med dottern gör det ibland otroligt ont i underlivet –som stickande, svidande smärta som kommer och sen går över. På vägen hem byts det istället ut mot att det känns som att bäbisens huvud stöter mot symfysen vid varje steg. Även det smärtsamt. Nä, nu har jag ingen lust att gå så mycket mer.

534448_506205686074355_307131565_n

Foto: Lotta Winbäck

Gravid vecka 26-38

Jag kom av mig med att beskriva min graviditet vecka för vecka. Vecka 26-30 var semesterveckor då vi både tog det lugn och såg oss omkring i Sverige och besökte släkt och vänner.

Det var en bra semester.

Sedan började jag jobba på mitt “vanliga” jobb. Det var svårt att hitta motivationen då jag visste att jag snart skulle sluta men jag kämpade på. Jag var ofta väldigt trött!

Ibland fick jag lov att sluta tidigare för att orka hem och duscha innan övriga familjen kom hem, annars orkade jag inte göra det alls. Kroppen har dock “skött sig” bra och jag har nästan inte haft några krämpor alls. Lyxigt värre!

304318_513021225392801_84578065_n

Foto: Lotta Winbäck

måndag 24 september 2012

Beräknad födelse-månad

Nu kommer det många frågor om när den där bäbisen är beräknad att komma egentligen. Och det är ju inte så lätt att svara på. Vi har ju fått ett beräknad förlossningsdatum (11 oktober) men egentligen är det ju rätt dumt att ställa in sig på ett speciellt datum. Jag känner inte till någon som fött på det datumet, även om det så klart finns de som gör det också.

I torsdags gick vi in i vecka 38, det vill säga 37 fulla veckor + 0  dagar. Barnet räknas som fullgånget och våra hembarnmorskor har nu jour.

Det är inte heller så att barnet räknas som överburet för att man passerat det datum man fått. Inte förrän efter 42 fullgång veckor. Lilla L är född en vecka efter utsatt datum och det var den tråkigaste veckan i mitt liv! Fast jag hade hört att man inte ska ställa in sig så mycket på det exakta datumet är det ju det alla frågar om och därför så lätt att fokusera på det. Jag upplevde att jag gick “en vecka över tiden” fast hon ju föddes helt inom det normala.

Så jag tycker vi kan fokusera på beräknad födelsemånad istället för dag. Eller?

Foto: Lotta Winbäck

Jag och dottern för några veckor sedan.

Nu har magen sjunkit än mer och bäbisen har fixerat sig. Jag jobbar denna vecka med men sen är hen så välkommen!

måndag 13 augusti 2012

Har du inget snällt att säga om min (gravida) kropp så kan du hålla käften!

Jag är rejält less på att få höra

-Tjockis! (även om det är sagt med kärlek vill jag inte påminnas om att inte bara magen utan att även rumpa, lår, överarmar etc har växt några storlekar)

- Men guuuu´vad stor du är! Du ska väl föda när som helst? (- Nej, om två månader är det beräknat och så en medlidande blick som följd)

- Oj, vad du har växt över sommaren! (- Ja, annars hade något varit fel!)

- Vilken jättemage du har! (- Din är inte så liten den heller)

DSC08259

Saker som går bra att höra:

- Vad din mage klär i blommigt (som jag fick höra idag)

- Vilken nätt och fin mage du har!

- Vilken vacker mage!

- Vad du är vacker!

och allt på samma tema. Ibland kan jag verkligen känna mig fin med min härliga mage. Men det är också ganska lätt att bara känna sig stor och klumpig så positiva kommentarer säger jag inte nej till.

Dessutom går det bra att fråga det mesta om det görs av uppriktig nyfikenhet som när det är dags, hur länge jag tänker jobba, hur jag mår och så vidare.

Hur kommer det sig att det är legitimt att diskutera min och andra gravidas kroppar bara för att vi bär barn?

torsdag 26 juli 2012

Profylaxkurs i Enköping

Nästa profylaxkurs i Enköping är den 26:e augusti.

Det blir den första efter sommaruppehållet och den sista på några månader då jag själv ser ut så här:
















med avtryck av en liten blöt barnhand

Kursen passar alla som väntar barn under hösten 2012, både förstföderskor och omföderskor.

För mer information och anmälan kan du klicka här.

Mer om kursen:
Vi bjuder på fika i mitten av kursen och det är givetvis alltid okey att gå på toaletten och småäta under hela kursen. Vi vet ju hur det är att vara gravid!

Vi kallar kursen den "nya profylaxen" eftersom ordet profylaxkurs är det vi förknippar med förlossningsförberedande kurser. Profylax betyder ju egentligen bara förebyggande men förknippas idag med en viss sorts andning som används under förlossning.

I Föda utan rädslas modell pratar vi om de fyra verktygen andning, avslappning, rösten och tankens kraft. Jämfört med den traditionella profylaxkursen fokuserar vi på en naturlig och ljudlös andning och inte en andning som vi ska lära oss. Vi går också igenom en del teori som exempelvis värkens fysiologi - så att man vet vad som gör ont. Det vi känner till är alltid mindre skrämmande.

Stort fokus ligger på partnerns roll. Du kan läsa mer om det här. Att det är viktigt vet vi från forskning men också från våra par som upplever sig tryggare av detta fokus. Som en omföderska uttryckte det "jag känner mig trygg i att det inte bara är jag som ska föda". 

torsdag 19 juli 2012

Öka sin energi under graviditeten

Den totala utmattningen man kan känna som gravid är svår att uppnå annars. Den är inte som efter en natt utan sömn, eller som bakfylla, eller som efter ett maratonlopp... Det kan kännas som allt på en gång. Och det kan hålla i sig, eller komma plötsligt som en blixt från klar himmel och helt plötsligt tar all energi slut och du orkar ingenting.

På vår Facebook-sida har vi, utifrån bilderna, diskuterat hur man kan bli lite piggare.
Förslag:
#meditation
#dricka mycket vatten
#äta bra
#acceptera att det är som det är
#vila när tillfälle ges
#och ha en stöttande partner som förklarar för ev andra barn att man blir trött av att ha en bebis i magen!

Vad funkar/funkade för dig?
Alla tips tas tacksamt emot.

tisdag 17 juli 2012

Självplock

Jag har aldrig varit på självplock tidigare. Jag är uppväxt med stor trädgård där vi hade både jordgubbar och hallon. Tack mamma!

Men nu, utan eget land är ju självplock ett fantastiskt sätt att visa sina barn hur saker växer och det är inga problem för vår dotter att ära det hon plockat själv.

Var finns det självplock av morötter och broccoli?!

Dessutom ligger jordgubbslanden på landet och vi stadsbor kan passa på att titta på kor, får och hästar också.

Dessutom håller vi utkik efter ett eget litet torp och drömmer om vilka bärbuskar vi skulle plantera...

lördag 14 juli 2012

Slow semester

Vi har hyrt ett litet torp utanför stan där vi lever långsamma dagar.
Vi tar dagarna som de kommer och anpassar oss efter det minst sagt omväxlande vädret.
Hoppas ni har det bra i sommaren!

fredag 6 juli 2012

Förlossningsbilder och 6:e sinne

Ett sätt som jag förbereder mig inför den kommande förlossningen är att måla. När lilla L målar, så gör jag det också. Opretentiöst och kravlöst.

Idag målade jag denna, som för mig skulle berätta något om att öppna upp så mycket som möjligt för det liv som ska ut. Huvudet är lugnt och rofyllt, livet är färgstarkt och vibrerande:

öppna

Lilla L frågar – Vad målar du mamma?

Jag svarar – Vad tycker du att det ser ut som?

- En stjärna! Nån som föder barn! säger hon bergsäkert.

Va? Hur kan hon se det? Hur kan hon veta?

Jag har alltid haft en känsla av att barn har ett “sjätte sinne”. Eller rättare sagt har de kanske ännu inte förlorat en del av det naturliga sätt att kommunicera vi en gång kunde… Kanske är det så.

Och det här med teknik kan de också, de små. Lilla L har just hjälpt mig att scanna in de bilder jag hittills gjort. Så kanske får ni se fler.

/Eva

tisdag 26 juni 2012

Tips för att släppa prestationskrav inför förlossningen

När duktiga flickan ska föda barn

Vi lever i ett samhälle som belönar det vi gör och inte de vi är. Vi måste bevisa att vi kan, att vi är dugliga och vi blir ständigt bedömda.

Redan när man föds mäts och vägs man för att se att man passar in i normalmallen, BVC gör utvecklingsbedömningar, på förskolan skrivs utvecklingsplaner som ska utvärderas, vi går i skolan och blir bedömda dagar i ändå. Vi lär oss att värdera och bedöma varandra. På teve sitter en jury och berättar för oss vems om är snygg, vem som sjunger bra eller vem som dansar bäst. Och håller man inte måttet slås man ut!

Det är inte konstigt att Sverige är fullt av duktiga flickor som kämpar för att passa in, inte göra fel och som hela tiden vill prestera.

Jag skulle dock säga att under en graviditet och vid en förlossning belönas du mer om du kan konsten att ”bara vara” än prestera.

Kan vi förväntas att helt plötsligt inte ”vara duktig” när vi övat på det hela livet? Nej, så klart inte, vi behöver öva på det också. Det är ett jobb att göra. Ett jobb som kan vara riktigt slitigt men också otroligt kul! Och det finns många sätt dit.

För mig var yogan en ögonöppnare och bra läroplats. Där, på mattan, var jag så utlämnad till mig själv –på ett positivt sätt. Jag ville vara duktig! Jag ville ”kunna” positionerna på en gång, komma lite längre, varför är jag inte vigare/starkare/mer uthållig? Varför klarar alla andra det där?

Någon klok har sagt att yogan lär oss det vi behöver. För mig var det acceptans och att sluta fred med mig själv. Mina lärdomar har bland annat varit – Jag behöver inte vara bäst. – Tålamod. Det får ta tid! – Det är okey att bara vara och inte prestera. – Pracise, practise it will come. (Tänk er det med indisk brytning).Vilket min första yogalärare upprepade om och om igen. Man måste öva för att bli bra. Ha tålamod och tillit.

Ett annat sätt att öva på kan vara att rita, måla och skapa. Många är vi som inte ritat med nöje sen vi började skolan och började bedömas. Vi skulle börja rita på ett speciellt sätt. Vi skulle börja rita rätt. Moln ska vara vita, träd ska vara naturtrogna och skalenliga. Att börja rita, kladda, göra snirklar eller bara måla fina färger på ett papper är en bra start. Målet är inte att göra snyggt utan att ”bara göra”. Därför kan det vara en bra idé att inte rita något som ska föreställa något i början för då kommer vår inre kritiker lätt fram för att påpeka – Vad fullt det blir! – Ska det där verkligen föreställa en….?

Samma princip går att applicera på andra saker. Till exempel kan man ge sig på saker som i stort sätt är dömda att misslyckas bara för att få öva på att stå ut med det! J

måndag 25 juni 2012

Gravid vecka 20-25

Vecka 20: Magen börjar bli stor och fin. Om jag ignorerar växande lår och valken på ryggen så känner jag mig vacker!

Vecka 21: Vaknar ofta med ont i ländryggen. Ofta gör det ont när jag börjar gå men det går över efter ca 10 minuter.

Vecka 22: Jag är på utbildning i Italien. Lite trist att inte få äta parmaskinka och dricka vin. Njuter av italiensk glass!

Vecka 23: Mår över lag bra. Fosterrörelserna blir tydligare och tydligare vilket är härligt. Framförallt när jag lägger mig i soffan på kvällen drar bäbisen igång där inne och ofta ligger jag bara och njuter av det utan att se vad som är på teve.

Vecka 24: Hoppar studsmatta på midsommarafton och upptäcker att bäckenbotten inte riktigt är vad den varit… Jag får knipa ordentligt för att inte kissa på mig.

DSC07372

Vecka 25: Bäbisen lever rövare på natten och håller mig vaken en halvtimme. Dagen efter är det besök hos barnmorskan. Alla värden är bra och det visar sig att bäbisen redan lagt sig med huvudet nedåt. Kanske var det det som pågick i natt?

torsdag 21 juni 2012

Acceptans


Acceptans kom jag först i kontakt med via Anna Kåvers bok ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig” och efter det har jag tränat mycket. Varje dag kommer det tillfällen då jag får öva! :)

Acceptans handlar om att ”gilla läget”, inte som i att alltid tycka ”tjoho vad kul” eller att tycka om det som händer, utan att acceptera att saker är som det är. Att inte döma, fördöma det som sker och inte heller att försöka fly undan eller förändra det. 

Att öva på acceptans under graviditeten kan vara otroligt bra övning inför förlossning och föräldraskap. Acceptans kan vara nyckeln när du under förlossningen känner att du vill gå hem, eller när ditt spädbarn ammar sig igenom en hel dag och du inte kommer utanför dörren, eller när svärmor lägger sig i barnuppfostran ;)

Att ha övat på det här med acceptans har gett mig ett lugn jag inte hade förut. Det gör att jag inte retar upp mig så mycket, att jag inte blir så förbannad på saker utan har lättare att ta tag i det som händer och förhålla mig till det på ett mer produktivt sätt.

Det kanske låter lite tråkigt. Det är otroligt skönt!

Jag önskar er alla en härlig midsommarhelg! 
(Blir det regn får vi alla tillfälle att öva på acceptans.. )

/Eva

Fulbilder

Igår hade vi konferens. Vi kallar det så när vi träffas och pratar och jobbar Medvind. En kreativ och härlig dag i solskenet blev det.

Sandras dotter fotade oss. Ett inte så lätt jobb...
Eftersom vi jobbar på att inte behöva vara perfekta för att få göra något alls, bjuder vi här på lite fulbilder :)






tisdag 12 juni 2012

Slow graviditet

Det uppskruvade tempot de flesta av oss lever i spiller ofta över även på graviditet och förlossning. Vi vet att förlossningar påverkas negativt av stress och oro vilket gör att jag vill slå ett slag för en “slow graviditet”.

Vi kan inte avgöra tidpunkt eller tempo för förlossningen. Kroppen gör som den vill och stressas vi av det påverkar vi förlossningsprocessen. Livmodern består av glatt muskulatur som inte är viljestyrd men känslig för våra känslor.

Det är min fasta övertygelse att genom att vara slow under graviditeten påverkar vi förlossningen positivt. Om vi stannar upp och lyssnar in vad vi behöver både till kropp och själv får vi också lättare att acceptera det som händer runt oss OCH MED OSS. För ibland kan det kännas så när en förlossning drar igång – att något händer oss som vi inte riktigt kan kontrollera.

Har vi övat oss på att ta det lugnt och lyssna in våra kroppar får vi dock lättare att inte känna oss överrumplade av det som sker och vi får lättare att bara följa med det förlopp som är både graviditet, förlossning och att leva med barn. Allt detta är skeenden som är allt annat än förutsägbara. Och hur många är vi inte som är något av kontrollfreak?

Kontrollbehovet vi har kan sätta käppar i hjulet för oss när vi hamnar i situationer vi känner att vi inte kan påverka. Jag tycker inte att det är nödvändigt att “jobba bort” ett kontrollbehov men vi kan lära oss att utnyttja det till vår fördel.

Genom att lägga fokus på det vi kan påverka kan vi fortfarande känna att vi har kontroll.

Så slow – att ta det lugnt när det behövs och att vara snabbare när det krävs, att lyssna in vad du själv behöver, att stanna upp för att lyckas veta vad som är viktigt under din graviditet kan göra att du blir mindre stressad, hinner njuta mer, mår bättre och får en mer positiv förlossningsupplevelse.

SONY DSC

Redo gravidtröja

Det är supersvårt att fota sig själv. Och inomhus… och jag kan verkligen inte posera Blinkar  men jag tror ni förstår hur jag gjort i alla fall.

Av någon anledning passar inga gravidkläder mig. Jag håller till goda med långa linnen och vanliga tunikor.

Den här tröjan köpte jag billigt för 125kr och sydde om lite.

Före:

IMG_0367

Efter:

IMG_0368

Jag sydde in tröjan något i sidorna under armarna och satte ett resårband under bysten. Tog 15 minuter ungefär.

fredag 8 juni 2012

Flyga med mage

Evas mage vecka 23.

CIMG5274CIMG5207

Magen och jag har varit ute och rest. Jag har med jobbet varit till Italien för en utbildning. Vi jobbade även fredag och onsdag (röd dag) så vi kunde ta kortare jobb-dagar och sedan tillbringa några timmar på stranden.
Det var skönt att gräva en grop för magen och kunna ligga på magen. Ler
Magen var också förtjust i all Italiensk mat.


Flyga när man är gravid
Före vecka 28 är det inga problem att flyga med magen. Ofta mår man ju också rätt bra mellan vecka 14-28 så det kan ju vara en perfekt tid för en resa. Efter vecka 28 kräver de flesta flygbolag intyg, det är bästa att kolla med det bolag just du reser med. Du kan heller inte längre få reseförsäkring som täcker förlossningsvård utomlands efter vecka 28. Här kan du läsa mer.


Annat att tänka på:
Stödstrumpor – minskar risken för åderbrock under flygningen. Motverkar “tunga” ben.
Svampinfektioner – var försiktig med blöta badkläder och tighta strumpbyxor som ökar risken för svampinfektion, något som du har lättare att drabbas av som gravid.
Bekvämlighet – det är svårare att sitta bekvämt med gravid mage så att flyga långt kan vara jobbigt. Ta med sköna skor att byta till (man kan ju alltid ha dem i handväskan och byta när fötterna ömmar). Du behöver mer vatten som gravid så kom ihåg att kompensera om du reser till varmt klimat. Det är okey att inte orka lika mycket som annars så det kan vara en idé att inte planera in ett för hektiskt schema.

onsdag 30 maj 2012

Packa väskan BB

Det är inte alltid så lätt att komma på vad man ska ha med i den där väskan till förlossningen och BB. Speciellt inte om det är första gången.

Vi har gjort en lista sammanställd av andras erfarenhet (och misstag).

Den går att hämta hem längst ner på bloggen.

(jag skulle ha länkat till den här om jag lyckades…)

Varsågoda!

CIMG0253

Att leva slow

Jag hörde ett radioprogram där livet beskrevs som en hårt planerad gruppresa. Kan ni se Japanerna framför er? De har shorts, strumpor i sandalerna, solhatt och kamera runt halsen. De hinner med 10 huvudstäder på 5 dagar och måste fotografera allt för att i huvud taget ha en chans att senare komma ihåg var de har varit.
För mig är det här en mardröm, för andra en realitet.

Visst, har du hört om äldre män som ångrar att de inte spenderade mer tid med sina barn när de var små och som bara såg barnens största händelser på kort? Jag har kollegor som ofta säger “det är bara måndagar och fredagar”. Även jag kan känna av ekorrhjulet ibland och känna – Nej, jag hoppar av! Jag flyttar till en stuga på landet och lever på självhushåll.

Det behöver inte vara så drastiskt och ett slow liv ser olika ut för olika personer. MEN gemensamt är att vi måste stanna upp och känna efter vad vi själva vill!

IMG_0332

För mig och min familj var det bland annat att välja bort att bo i villa, vilket förväntades av oss när vi fick barn och istället bo kvar, bo billigt och lägga pengarna på att gå ner i arbetstid (för detta straffas vi vidare ekonomiskt då vi får lägre pension och en sjukdag “kostar” mer än om man jobbar 100% men det är ett annat inlägg).

För andra kan det vara att just flytta ut på landet och att barnen istället inte kan gå på simträningen. Familjen njuter av att slippa skjutsa och stressa mellan träningar. Den andra familjen väljer att bo nära simhallen och älskar doften av klor och spänningen i tävlingarna.

Någon väljer färdig matkasse för att slippa stå i kassaköer, andra odlar själva och njuter av att se något sakta växa

Att leva slow är att inte följa med på den hårt planerade gruppresan utan att planera sin egen resa efter sina egna behov och intressen!

måndag 28 maj 2012

För gravida i Enköping

Nästa förlossningsförberedande kurs
- Föda utan rädsla-
i Enköping är den 17 juni. Det blir den sista före sommaruppehållet.
Profylaxkursen i grupp återkommer i augusti.
Individuell kurs kan ni få efter överenskommelse även under sommaren.

Mer information och anmälan på
info@medvindenkoping.se
http://medvindenkoping.se

Välkomna!


söndag 27 maj 2012

Present till alla mammor!

Denna morsdag bjuder vi på en present till alla mammor och blivande mammor. Och alla som har/haft en mamma!

Vi bjuder på 7 st affirmationer:

 

Affirmationer är positiva påståenden som kan hjälpa oss att byta fokus. Välj den affirmation för dagen som känns bäst. De går givetvis att använda på det sätt man vill. Förslag är att skriv ut och ha i plånboken, sätta på anslagstavlan, använd som skrivbordsunderlägg på datorn eller bara bläddra bland och titta på bilderna.

Sprid gärna presenten vidare.