Gravid vecka 4-19

 

Vecka 4: Jag är på ett möte. En kvinna viskar i mitt öra – Är du med barn? – Jag vet inte, svarar jag.

Vecka 5: Positivt graviditetstest. Ett svagt rosa streck på en sticka. Mannen är i köket och lagar mat och jag dansar ut och viftar med den bland grytorna. Vi är glada!

Jag känner mig pigg men har lite ont i brösten.

Vecka 6: Hungrig!!

Vecka 7: Trött! Berättar för mina närmaste kollegor när vi har en lugn och mysig planeringsdag hemma hos en av dem. Kaffe är så gott och jag försöker hålla mig från att inte äta upp allt fika vi har.

Dagen efter äcklas jag av lukten av kaffe. Och huvudvärk har jag.

Jag får en revbenslåsning som gör att axeln gör otroligt ont. Måste äta alvedon för att ta mig igenom dagen. Fast jag egentligen inte vill.

Vecka 8: Blivande storasyster sover dåligt, kindtänder är på gång. Vi är alla trötta.

Inskrivningssamtal på barnmorskemottagningen. Vi får samma barnmorska som tidigare och henne tycker vi om.

Jag fortsätter att äta konstant men blir aldrig nöjd. Mest frukt.

Vecka 9: Får brev från barnmorskemottagningen om att mina järndepåer är låga. Jag försöker proppa i mig persilja, aprikoser, blutsaft och annat järnrikt. Är sugen på hamburgare! Sover massor.

Vecka 11: Magen har exploderat och redan blivit ordentligt synlig.

Jag mår illa på kvällarna.

Jag köper en klänning som magen får plats i. Alla mina byxor är för små men gravidkläder är fortfarande för stora.

Inser att jag i min iver att få i mig järn har glömt bort kalcium.

Vecka 12. Jag mår skitdåligt på kvällarna. Mår illa och är supertrött. Framåt helgen börjar jag må något bättre.

Vecka 13: Känner av bäckenet när jag lämnar storasyster på förskolan.

Vecka 14: Det är segt. Jag känner mig ofta snurrig och har huvudvärk.  En sjuksköterska jag känner kollar blodtryck och puls. Blodtrycket är lite lågt men okey. Jag har en vilopuls på 83! Hon säger att det är tecken på järnbrist och rekommenderar järntabletter.

Vecka 15: Börjar äta en halv järntablett per dag.

Vecka 16: Känner av bäckenet ibland när jag går men det blir bättre om jag är noga med hållningen. En morgon vaknar jag med kramp i ländryggen vilket är mycket obehagligt.

Jag börjar känna mig lite piggare.

Jag känner de första riktiga sparkarna!

Vecka 17: Bäbisens rörelser känns mer och mer och i slutet av vecka får även pappan känna hur den rör sig.

Vecka 18: Jag tar mig iväg och simmar en kväll. Det är ju bra att röra på sig… Men hu vad tråkigt det är.

Vecka 19: Ultraljud. Fantastiskt! Allt är bra. Allt blir så mycket mer på riktigt när man har sett den lilla krabaten där inne. En person.

/Eva