Efter att jag har fått barn händer det ju visserligen oftare att jag kissar med öppen dörr, men visst är det räknat på ena handens fingrar vilka jag skulle kunna tänka mig att kissa inför.
Vissa kan inte tänka sig att kissa inför någon. Eller kan inte! Vilket är helt och fullt normalt. Vi måste vara trygga och kunna slappna av för att kissa. Vi – våra kroppar måste tillåta det att ske.
Vi förväntas oftast inte heller att kissa framför andra. Skönt är ju det!
Men vi förväntas föda barn inför främlingar! En händelse som bara sker några gånger i vårt liv (jämför med att kissa). En stor tilldragelse då man kan känna sig både sårbar och utlämnad. Och dessutom på en relativt okänd plats.
Visst låter det lite ologiskt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar