tisdag 12 juni 2012

Slow graviditet

Det uppskruvade tempot de flesta av oss lever i spiller ofta över även på graviditet och förlossning. Vi vet att förlossningar påverkas negativt av stress och oro vilket gör att jag vill slå ett slag för en “slow graviditet”.

Vi kan inte avgöra tidpunkt eller tempo för förlossningen. Kroppen gör som den vill och stressas vi av det påverkar vi förlossningsprocessen. Livmodern består av glatt muskulatur som inte är viljestyrd men känslig för våra känslor.

Det är min fasta övertygelse att genom att vara slow under graviditeten påverkar vi förlossningen positivt. Om vi stannar upp och lyssnar in vad vi behöver både till kropp och själv får vi också lättare att acceptera det som händer runt oss OCH MED OSS. För ibland kan det kännas så när en förlossning drar igång – att något händer oss som vi inte riktigt kan kontrollera.

Har vi övat oss på att ta det lugnt och lyssna in våra kroppar får vi dock lättare att inte känna oss överrumplade av det som sker och vi får lättare att bara följa med det förlopp som är både graviditet, förlossning och att leva med barn. Allt detta är skeenden som är allt annat än förutsägbara. Och hur många är vi inte som är något av kontrollfreak?

Kontrollbehovet vi har kan sätta käppar i hjulet för oss när vi hamnar i situationer vi känner att vi inte kan påverka. Jag tycker inte att det är nödvändigt att “jobba bort” ett kontrollbehov men vi kan lära oss att utnyttja det till vår fördel.

Genom att lägga fokus på det vi kan påverka kan vi fortfarande känna att vi har kontroll.

Så slow – att ta det lugnt när det behövs och att vara snabbare när det krävs, att lyssna in vad du själv behöver, att stanna upp för att lyckas veta vad som är viktigt under din graviditet kan göra att du blir mindre stressad, hinner njuta mer, mår bättre och får en mer positiv förlossningsupplevelse.

SONY DSC

6 kommentarer:

  1. Hej! Åh! vad kul att hitta hit. (tack vare kommentar på min blogg :)) Jag ler när jag läser detta inlägg och känner så igen mig. Mig graviditet började med 17 veckors illamående och kräkningar. Jag hade eget företag som jag just höll på att aveckla (hade nog behövt en sjukskrivning annars). Det var lite press med avslut av företaget (som gått dåligt) en lyckan att efter 10 års längtan vara gravid tog över och gjorde det hela lättare.
    Eftersom jag avvecklade företaget så kunde jag göra en välbehövlig paus. Lite tufft ekonomiskt en period men stillheten var behövlig. Illamåendet gjorde att jag bara klarade att ligga hemma ett par månader. Inte så kul i och för sig...men som sagt stillsamt. När illamåendet upphörde (så gott som) ägnade jag mig åt att "boa" samt fika med väninnor. Vilade och promenerade. Jag läste mycket bra litteratur om graviditet, förlossning och att bli mamma. En del var bra och annat tilltalade mig mindre. Jag/vi förberedde oss på en så naturlig förlossning som möjligt. Jag kände ingen rädsla inför förlossningen men en period var jag obekväm med att vara i sjukhusmiljön. Jag är mycket alternativt inriktad (även om hemmaförlossning aldrig var ett alternativ för oss). Jag kände mig skeptisk till sjukhuset men det släppte en period in i graviditeten. När jag aktivt tog ansvar för att jag ju valde att föda på sjukhuset. När förlossningen väl satte igång var det mycket som inte alls blev som vi förberett. Allt gick mycket bra och jag kände total tillit till processen och till barnmorskorna. Underbart och det vackraste minne jag har att bära med mig. Jag är övertygad om att min möjlighet till en lugn graviditet med gott om tid att bara vara medverkade till denna fina upplevelse. Nu ska jag läsa vidare på din blogg. Há en fin dag <3

    SvaraRadera
  2. Välkommen Ulrika! Tack för att du delar med dig. Vad skönt att du fick den tid du behövde för att finna lugnet. Jag kan tycka att det är helt galet att vi under en graviditet förväntas hålla samma tempo som under resten av livet. Jag tycker att vi måste börja inse och tillåta att livet har olika hastigheter. Vissa tidpunkter i livet är vi fulla av utåtriktad energi som kan läggas på t.ex. jobb och aktiviteter och andra tider går vi mer in i oss själva. Och så bör det få vara. /Eva

    SvaraRadera
  3. Så underbart det är när man hittar likasinnade människor!! Så klokt inlägg och jag kan inte mer än att instämma!! Jag tror att vi kvinnor även skulle må bra av att ta det slow EFTER graviditeten. Det ska skyndas och snabbt "kommas i form" igen efter graviditet och förlossning. Jag förstår kvinnors längtan att "komma tillbka", jag kände likadant själv, men tycker det är så otroligt synd att vi inte lärt oss att njuta av livets olika perioder mer och att tillåta kroppen att få läka ordentligt. Innifrån och ut.
    Tack för att ni delar med er - ni är viktiga!!

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Tack Therese!
    Jag instämmer helt i det du skriver. Ett slow LIV vore ju eftersträvansvärt där man alltid känner efter vad man behöver i just det skedet:) Något att sträva efter i alla fall!

    SvaraRadera
  6. Du/ni skriver så fint i alla inlägg! <3

    Kan bara hålla med om vinsten i att känna efter och lyssna på sig själv och sin kropp, framför allt när man är gravid eller just har fött barn och man både kroppsligen och själsligen är lite skörare än vanligt.

    SvaraRadera